Fötternas kraft

Innan vi for hem till Sverige för begravningen av farfar, medan mamma var här, så gick folket i hela regionen Cusco samman mot ett lagförslag att privatisera de arkeologiska platserna.
Även om de flesta var emot lagförslaget fanns det folk som hellre arbetat istället för att protestera, men det var inte tänkbart. De protesterande såg till att ingen jobbade under dessa två dagar, ville man inte deltaga i manifestationen fick man hålla sig inomhus.

Det pågick i två dagar. Den första dagen var inte lika organiserad som den andra. Då kunde man fortfarande handla i affärer som tedde sig stängda men som efter påknackning lät en smita in och köpa det nödvändigaste. Tjejernas skola var stängd men däremot var Leonels förskola öppen. Att ta sig dit gick, även om det fick ske med moped för att kunna kryssa mellan stenar och stockar på vägen.

Vi tänkte att det skulle vara på samma sätt den andra dagen, men det skulle visa sig att ingen slapp igenom vägspärrarna denna gång. Vi tog oss upp till Leonels förskola till fots och stötte på de protesterande som agerade vägspärrar tillsammans med bråtet på vägen. Det skedde utan våldsamheter men ingen bil/buss gjorde särskilt mycket motstånd utan fann sig i att inte kunna ta sig någonstans, efter en kort diskussion. Några stackare fick också sina däck punkterade.
På kvällen den andra dagen hörsammades folkets protester och lagförslaget skrotades, turligt nog. För hur kan man sälja ut sin historia?