Vardagen

Efter farfars dod ville forst Esmeralda och Adelina ogarna ga till skolan, men nar mandagen kom sa hade de tankt om. De trivs bra i sin skola och det gor dem gott att traffa sina kamrater. Ian forsvinner med barnen pa morgonen eftersom han ar foraldraledig. Det gor att jag ar ensam om dagarna fram till att Ian och barnen kommer hem fran skolan/forskolan vid 13.

Till en borjan var det sa mycket praktiskt att ordna, sa mycket mer an jag nagonsin hade tankt mig, att jag holl mig sysselsatt. Men sedan ett tag tillbaka studerar jag Quechua, indianspraket, och jag har ocksa hjalpt till lite grand utifran min psykologiska kunskap. Det ar dock en aning svart med tanke pa de sprak- och kulturskillnader som finns. Kanske framst beroende pa synsattet har avseende vilka som behover insatser. En dag fick jag ra om ett grupp om sju, busiga pojkar pa tolv ar. Busiga, det var sa de presenterades for mig. Vi hade roligt och spelade fotboll och pratade lite om livet. Men jag kande att jag inte fylllde nagot syfte dar. Enligt mig sa var de ingenting annat an just det, busiga, och det tycker jag att man kan fa vara. Ett storre problem an just dessa individer ar det faktum att klasserna ar otroligt stora, vi pratar om 35 elever i en klass.
Tanken ar istallet att jag ska finnas med nar en lokal psykolog ska ha gruppsamtal med pappor vid tva tillfallen pa kvallstid. Det ser jag fram emot. Sa lange far jag halla till godo med quechua och handtvatt. For har tvattar vi for hand. Och det tar sin tid i ansprak. Men tid ar just vad vi har har.

Om kvallarna har Ian spontant agerat mattelarare for barnen i omradet och imorgon far han en lokal tilldelad av kommunen i det syftet. Det ar meningen att han tva kvallar i veckan ska ha matematik for hogstadiet och gymnasiet. Han ar redan kand som el Profesor (lararen) och har blivit intervjuad av tre radiostationer i fragan.

Farfar och farmor med en liten Esmeralda.

Var alskade farfar Joel har lamnat denna varld. Han var for oss sa mycket; en sallsam van och forebild pa manga satt. Hans nyfikenhet, oppenhet, formaga att se, hans visioner och tankar ar nagot som jag/vi for alltid kommer bara med oss och som alltid kommer fattas oss. 

Att vara langt bort nar nagot sadant har hander ar jobbigt. Men samtidigt forsoker jag trosta mig med att vi var dar nar han levde. Och nog visste vi alla, saval vi, som farfar att kvallen innan vi akte nog kunde vara den sista vi sags. 

Igar los manen stark har och den syns klarare an nagonannanstans jag sett den. Vi ar trots allt pa nastan 3000 meters hojd. Det kanns som att vi ar narmare himlen har. Farfar Joel finns for alltid inom oss och hans narvaro kanns oavsett vart vi ar.

Dia del estudiante

Igar var det elevernas dag. Det ar ett nationellet firande varje ar den 23:e september. Vi fick i mandags att de skulle ivag till Urubamba, en intilligande stad, ca en timme bort. De yngsta eleverna, vilket inkluderar Adelina, skulle ha en foralder med. Sa igar morse stod vi forvantansfullt och vantade utanfor skolan. Jag, Charlotte, hor da att larare och rektor diskuterar var man ska aka, om detta var man oense. Det slutade med att alla skulle aka till Huayllabamba istallet och dar skulle det tydligen finnas mojlighet att bada. Sa jag ringde Ian och tjejerna fick med sig badklader.

Efter att alla klasser var for sig, pa olika vis, tagit sig till platsen, sa spreds alla elever ut och gjorde det de ville. Nagon uppstyrd aktivitet var det inte fragan om. Tjejerna, som senast badat i badhus i Sverige ville saklart bada. Det var det manga andra som ocksa ville. Badet var fullt med folk och synnerligen den lilla plaskpoolen med 40-50 cm djup. Pa den lilla ytan (bild kommer forhoppningsvis) trangdes cirka hundra barn och vattnets farg var gra.  I den stora poolen fanns en del aldre barn/ungdomar men framst langs kanterna. Det blev med andra ord tydligt att simkunnigheten ar lag.

Manga blickar riktades mot tjejerna, som var de klart yngsta i den stora poolen och en gang var en larare fran deras skola pa vag att hoppa i efter Esmeralda. De hade roligt, gjorde volter och njot av att bada. Detta medan jag tittade pa, genomsvettig med aningar om senare huvudvark. Volymen i simhallen var namligen oronbedovande, narmast likt en rockkonsert, dar man endast hor vad nagon sager om den skriker i ens ora. Och jo, jag somnade med barnen den kvallen.

Denna vecka hoppas vi fa internet dar vi bor. Som det ar nu besoker vi ett internetcafe eller tankar vara telefoner med surf. Och da pratar vi inte om gb utan om mb. Darav en aning stillsamt pa bloggen.

Bergsklättring

Leonel började redan i Lima fråga när vi skulle klättra i bergen. Vi har ju sagt att vi ska bo högt uppe i bergen vilket för honom också betydde bergsklättring.

För att stilla hans behov av klättring fick han prova på några branter på väg hem efter att han och Ian tillbringat en timme på förskolan.

En glimt av tjejernas skola

Så kommer Esmeralda på bild till slut. De tycker bada mycket om sina uniformer. Valet mellan strumpbyxor och knästrumpor  var självklart för dem, inte så mycket för att det skulle bli för varmt med det förstnämnda utan för att de sedan fem år önskat samma lika som Madicken och Lisabeth.

Tjejerna går i en privatskola då den statliga skolan inte hade rum för fler elever. Det är en liten skola från motsvarande förskoleklass till gymnasiet med cirka 7 - 10 elever i varje klass. De får köpa allt skolmaterial själv samt även ta med något att äta under dagen. De tar oftast med sig frukt och en macka , medan det inte är ovanligt att klasskompisar har med sötsaker. När de kommer hem strax efter klockan 13 är de väldigt hungriga.

Av vad vi hittills sett betonas skrivning och matematik i mycket större utsträckning här, medan läsning inte alls ges samma utrymme som i Sverige. På bilden nedan ses exempel på vad Esmeralda sysslar med på matematiklektionerna.

Att ta seden dit man kommer

Jag ser mig sjalv som valdigt anpasslig utan storre krav pa bekvamligheter eller att saker maste vara som jag ar van vid.
I Perú har jag akt i proppfulla bilar, sovit pa tunna, smutsiga madrasser pa golvet, atit mat fran stallen med bristande hygien, gatt pa toaletter som lamnar mycket att onska. Detta har gatt utan, naja mojligen lite motstand.
Nagot jag daremot inte klarat av trots uppenbart behov ar att blanda vatten och elektricitet.- Kan det komma fran dig pappa? De flesta duschar ser ut pa detta satt, aven om det finns nagra gasdrivna ocksa.
Det har inneburit dusch sa gott det gar med hjalp av kallvatten fran handfat. Men nu nar vi bor i vart egna har vi kopt en badbalja som vi fyller med duschvattnet medan vi sjalva befinner oss pa behorigt avstand. Nu ska jag, medan barnen ar pa forskola och skola, ta mig ett dopp.

På span efter förskola

Idag ägnade Ian och Leonel dagen åt leta en möjlig plats för Leonel att träffa jämnåriga kamrater på samt där han kan komma i kontakt med det spanska språket än mer.
De började på Leonels syssling Ikers förskola. Efter två timmars stillasittande för barnen och en rad av hot från la profesora riktade till de barn som inte gjorde som förevisat så tackade Ian och Leonel för sig.
De besökte sedan en Waldorf-inspirerad förskola och en Montessoriförskola. Den sistnämnde hade plats för Leonel. Vår tanke är att låta honom gå i förskolan om han önskar.  I annat fall ska vi göra allt för att han ändå ska få roliga dagar samt träffa kamrater.

Leonel äter på en av sina favoriter i matväg, en choclo (majskolv) med betydligt större majs än de vi är vana vid. I bakgrunden syns lite av den by vi bor i.

Buenos Dias

Här har ni Adelina på väg hem från skolan. Esmeralda sprang hem innan jag hann med att fotografera henne.

Den första dagen kände de båda sig lite bortkomna men idag kände de sig bekväma.

De börjar kl 08.00 och slutar kl 13.00 varje dag. Det enda de ater i skolan ar den frukt och juice de har med sig. Trots det är de inte hungriga när de kommer hem. Förmodligen är det värmen som gör det. Vi har haft riktigt varma dagar här med uppskattningsvis 25-30 grader.

Pisac

Efter att ägnat många timmar åt söka flygbiljett till Cusco från Lima som inte kostade skjortan (dvs 18 000:-) och sedan lyckats betala biljetten i tid (att betala m kort fungerade visst inte så bra kvällstid) kom vi så iväg till Pisac.
Vi kom i i går kväll och ägnade dagen åt att förbereda tjejernas skolgång. Skoluniform, block och frukt till deras första dag imorgon har inhandlats. Nu ligger de förväntansfullt och sover. Jag beundrar dem för deras mod och glädje. Ingen oro eller tvekan har hittills visat sig trots att deras spanska är mycket begränsad. Då skolstarten sker vid sex år i Peru betyder det att Esmeralda  kommer att gå i trean och Adelina i första klass. För att säkerställa rätt årskurs fick Esmeralda i uppgift att räkna 28 x 5, framför sittande rektor, något som hon fixade utan problem. Så imorgon lär de bli varse de stora kontrasterna till den svenska skolan.

Vardagsliv i Lima

Förutom att äta, laga och hälsa på olika släktingar hann vi också med vanligt vardagsliv. Ian har jobbade några dagar. En av dagarna  besökte han en gruva där hans kusin Fabian,  som också arbetar för Atlas Copco, är chef.

Vi har besökt lekaparker och spelat fotboll. Barnen har också använt Ipadsen en del, gjort läxor och läst böcker.

Som sagt blir drt mycket mat. Vi äter mest kyckling i olika grytor/soppor. På bilden nedan ser ni papa rellena (fylld potatis) som är en typisk rätt i Peru.  Man kokar potatis för att sedan stompa den. Sedan formar man bollar av den som fylls med kyckling och oliver för att sedan friteras. Mycket gott.

Får det lov att vara ett duvägg?

Efter gatan säljs allt möjligt ätbart. Ananasskivor, färskpressad apelsinjuice, olika maträtter och sötsaker samt duvägg. Barnen älskar dem.  De är som synes inte större än en femkrona.
Ayeline, barnens syssling, äter här sitt femte ägg. Leonel åt flest med sina sju.

Lima ljuder och sjuder

Människorna är många. Lika många som bor i hela Sverige bor det i Lima. Trafiken är intensiv. Tutorna används för att ta sig genom korsningar och bussarna är fullpackade. Vi har haft tur att se den blå himlen flera dagar men ofta är himlen grå av avgaser och föroreningar.

Dofterna är många. Både av avgaser och bränd olja men också av angenäma dofter från mat som tillagas efter gatan eller från något bageri i närheten. Små butiker finns det så gott som i varje gathörn. Nybakat bröd till frukosten köper vi hundra meter bort.

På marknaden

I Perú handlar de flesta sin mat på på den lokala marknaden trots att det finns butiker som ICA. Marknader finns i varje område och på den säljs alla möjliga slags livsmedel, allt från frukt och kött till hygienartiklar och kläder.
Igår handlade vi frukt, grönsaker och kyckling. Ians mormor Carlota och barnens farmor Olga tillredde maten tillsammans med Esmeralda och Adelina. Det gul-organgea är en rotrfukt som de redan på marknaden skivade tunnt.