Dia del estudiante

Igar var det elevernas dag. Det ar ett nationellet firande varje ar den 23:e september. Vi fick i mandags att de skulle ivag till Urubamba, en intilligande stad, ca en timme bort. De yngsta eleverna, vilket inkluderar Adelina, skulle ha en foralder med. Sa igar morse stod vi forvantansfullt och vantade utanfor skolan. Jag, Charlotte, hor da att larare och rektor diskuterar var man ska aka, om detta var man oense. Det slutade med att alla skulle aka till Huayllabamba istallet och dar skulle det tydligen finnas mojlighet att bada. Sa jag ringde Ian och tjejerna fick med sig badklader.

Efter att alla klasser var for sig, pa olika vis, tagit sig till platsen, sa spreds alla elever ut och gjorde det de ville. Nagon uppstyrd aktivitet var det inte fragan om. Tjejerna, som senast badat i badhus i Sverige ville saklart bada. Det var det manga andra som ocksa ville. Badet var fullt med folk och synnerligen den lilla plaskpoolen med 40-50 cm djup. Pa den lilla ytan (bild kommer forhoppningsvis) trangdes cirka hundra barn och vattnets farg var gra.  I den stora poolen fanns en del aldre barn/ungdomar men framst langs kanterna. Det blev med andra ord tydligt att simkunnigheten ar lag.

Manga blickar riktades mot tjejerna, som var de klart yngsta i den stora poolen och en gang var en larare fran deras skola pa vag att hoppa i efter Esmeralda. De hade roligt, gjorde volter och njot av att bada. Detta medan jag tittade pa, genomsvettig med aningar om senare huvudvark. Volymen i simhallen var namligen oronbedovande, narmast likt en rockkonsert, dar man endast hor vad nagon sager om den skriker i ens ora. Och jo, jag somnade med barnen den kvallen.