Magi

Det finns platser som fastnar på näthinnan, platser dit man vill återvända om och om igen. Ett stråk längs Pisacs bergsväggar utgör ett sådant ställe. Det är någonting med ljuset som gör det så magiskt. Jag blir rofylld av att bara gå omkring där och likaså med barnen. Till en början hade ingen av dem lust att gå och det knorrades en del, men så fort vi kom upp på stigen längs berget försvann allt knorr och bland det första de gjorde var att ge sig på lite klättring.

En klättrande Leonel i rött skymtas.

Sebastián och Leonel i samspråk.

Kanaler är roligast om de är fyllda med vatten. Som det var då, var det torrt.

Majsfälten då- nu bör de stå i blom.

Ljuset!