Mancora

Mancora är en liten stad vid kusten i norra Peru främst känd som en bad- och surfort. Vägen Panamerica utgör ortens huvudgata. Stränderna är fina om än inga paradisstränder och havets temperatur just nu är alldeles lagom för bad. Många surfare söker sig till orten för vågornas skull. Största delen av turisterna är peruaner, chilenare och backpackers.

För vår del har Mancora uppfyllt det vi önskade och vi hade turen att komma till ett mycket bra budgetboende. Däremot tycker jag att Mancora saknar charm och genuinitet. Det finns ingenting här som sticker ut och gör Mancora till något särskilt. 

Här är foton från en dag på stranden. Ian och barnen byggde fort medan jag läste bok och fotade. 

På slutet blev det bråttom. Vattnet stiger nämligen fort på eftermiddagarna, innan vi hunnit packa ihop och gå hem efter denna bild hade vågorna raserat bygget.

Vi har också tagit en tur på hästryggen längs vattnet. Alltid lika härligt att sitta upp på dessa djur i vackra omgivningar.

Vi har också hunnit med att besöka Mancoras sjukvård. Första gången var det Adelinas tur, hon hade oturen att bränna sig på en manet. Det löstes med hjälp av lite allergimedicin. Igår var vi där med Esmeralda som har en infekterad tumme, detta trots avsaknad av sår. Doktorn trodde att hon kömt fingret alternativt att nageln trycker på. För det skrevs antibiotika ut- som för nästan alla andra åkommor här. Vanligtvis är vi restriktiva med antibiotika, men infektioner i extremiteter vill vi inte leka med.

Även här kollas alltid kroppstemperaturen vid akuta besök- men apparaturen är en aning mer tidskrävande. Efter tre minuter konstaterades att hon var feberfri.