Jag har inga siffror på den faktiska brottsligheten i Pisac, men känslomässigt var Pisac ett tryggt ställe för oss. Det innebar att vi lät barnen gå ut på ärenden själva eller leka i parken i närheten på egen hand. Denna känsla gav oss en frihet, något som bidrog mycket till att vi kom att älska detta ställe.
Här kommer några bilder på när Adelina och Leonel tillsammans med syssling Iker spelade fotboll på gatan precis utanför vår bostad.
Alla gator inne i de mest centrala delarna av Pisac ser ut på detta sätt, De är relativt smala, stenbelagda och har en kanal i mitten. På dessa gator kör mycket lite fordon, mestadels är det bilar som lämnar varor, moto-taxis eller bussar som lämnar turister vid torget som trafikerar dem.
Här är lekaparken som var belägen precis utanför vår bostad i Pisac. Mellan de vita husen finns ingången till gården där vi bodde.
 |
| Några regler för hur en lekpark ska utformas verkar inte finnas i Peru. Nästan allt är i metall och trasiga redskap avlägsnas inte. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar