Parad

För att ära Bernando Tambohuacso som dog i kampen mot spanjorer högtidlighålls alltid den 17:e november i Pisac. Bernando ledde under 1700-talet motståndet mot spanjorernas utnyttjande av ursprungsbefolkningen i bland annat gruvor och på haciendor och fick för detta betala med sitt liv.

Såväl politiker, tjänstemän, elever, taxiförare, dansföreningar m.fl. marscherar runt torget i Pisac ackompanjerat av marschmusik av statliga skolans ungdomar. Det hålls också tal, uppvisningar (av karate denna gång, klubben har flera världsledande utövare) och såväl nationalsången som en speciell sång till Bernandos ära sjungs.

Denna dag ska eleverna vara klanderfria. Den vita skjortan ska vara helt ren och håret ska vara flätat på det sätt som syns på bilden. Jag försökte, gjorde verkligen mitt bästa, använde mig av såväl vatten som tålamod men ändock räckte det inte ända fram. Deras lärare flätade genast om tjejernas hår när de kom till skolan. Detta är alltså hennes verk:

Det är så mycket som är självklart för alla som vuxit upp här som vi inte har koll på. Till exempel ska man ju ha en fin rosett i håret också. Men som tur är drog allt ut på tiden, som ofta här, så det hann vi inhandla.

Ian pratar lite med bandmedlemmmarna som senare stod för musiken under de två timmar som marscherade pågick. Här är det killarna som spelar blåsinstrument medan tjejerna sköter slagverk. 

Vi är på jakt efter en trombon till Adelina, men allt som finns är tromboner i storlek som den på bilden, inte heller någon av grabbarna visste något om mindre tromboner.

Någons mamma är väldigt fingerfärdig.

Med tjejernas skola Divino Corazons Peruanska flagga.

Handskar var en till detalj som vi gick bet på och fick springa och köpa i sista stund.

Den statliga skolan gick först.

Här ser ni tjejerna marschera. Esmeralda är längst bort i bild, i mitten av följet medan Adelina syns som tredje sist närmast bild.