Ursprunget

Adelina framför Atahualpa på troget Plaza de Armas i Cusco.

Det är faktiskt vansinnigt häftigt att vi har gjort den här resan. Jag känner mig glad och stolt över hur vi alla, men framförallt barnen, har anpassat sig till den stora omställningen. Men särskilt är jag glad över att vi nu har en stor kunskap och förståelse om den andinska kulturen och barnens/Ians ursprung. Vi börjar förstå oss på den kultur som präglar Anderna där mystik/magi är ett viktigt inslag. Vi har välkomnats med öppna armar av alla vi mött och människorna är otroligt trevliga i Pisac. Till viss del beror det säkert på att det är en liten by där alla känner alla och där vår familj därmed genast stack ut. Nu känner vi oss som ett vanligt inslag på gatorna. Storstäderna Lima och Cusco känns mest som storstäder gör mest, där anonymiteten präglar staden och där en hälsning till en okänd person sällan besvaras.
På bilden ses Adelina med den sista Inkan, Atahualpa, som efter spanjorernas intåg 1532 mördades. Barnens farfar heter Huallpa i efternamn, det är qeuchua, ett språk som talas av ursprungsbefolkningen i det som idag är det forna Inkariket. Jag har gått med tron om att ordet Huallpa betyder höna fram till att jag stötte på Atahualpa tillsammans med Ians farbror Sebastian som är antropolog. Det stämmer att höna på quechua heter huallpa men däremot äör ursprungsbetydelsen en annan. Han menar att det betyder krigare och Ata- stor vilket skulle betyda att den sista Inkan gick under namnet den store krigaren och inte Hönsstryparen som andra menare. Vi har valt att tro på tío Sebastian och kanske heter familjen snart Krigare i efternamn.